Rådets ståndpunkt
Vad rådet ändrade i förslaget om European Business Wallet
Rådets text
Rådets pressmeddelande länkar dess allmänna riktlinje till rådsdokument ST 7659/26, en not från det cypriotiska ordförandeskapet till Ständiga representanternas kommitté daterad den 22 maj 2026. Bilagan återger hela förordningen, med tillägg till kommissionens förslag i fetstil och strykningar överstrukna.[6][13]
Tabellen nedan omfattar de materiella ändringarna. Den utelämnar de redaktionella ändringar som ordförandeskapet också gjorde, som putsade formuleringar och omnumrerade korshänvisningar, och den omfattar inte skälen eller bilagan.[13]
Rådets egen sammanfattning
I sitt pressmeddelande lyfte rådet fram fem ändringar:
- Interoperabilitet: plånböckerna bör komplettera, inte ersätta, befintliga nationella system mellan företag och mellan företag och myndigheter.[6]
- Likvärdighet: åtgärder via en plånbok behåller sin rättsliga likvärdighet med papper, men nationella administrativa och processuella krav fortsätter att gälla.[6]
- Mandat: behörighetssystemet är inte avsett att påverka fullmakter eller rättsliga mandat enligt nationell rätt eller unionsrätt.[6]
- Leverantörer: en högre tröskel för att bli plånboksleverantör, genomförandeakter om de handlingar som sökande måste lämna in och en starkare roll för nationella tillsynsorgan när en leverantör systemiskt bryter mot reglerna.[6]
- Tidsfrister: upp till 60 dagar i stället för 30 för tillsynsorganens granskning av en leverantörs ansökan, och tidsfristerna samlade och förenklade.[6]
Tillämpningsområde och rättslig verkan
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 2 Tillämpningsområde | Förordningen skulle inte påverka de system som unionsrätten föreskriver för utbyte av dokument och uppgifter mellan behöriga myndigheter.[1] | Den skulle inte heller påverka system som föreskrivs i nationell rätt, och skulle inte påverka åtgärder som medlemsstaterna vidtar för allmän ordning, allmän säkerhet och försvar.[13] |
| Artikel 3 Definitioner | Plånboksinnehavare skulle ge "mandat" till "behöriga företrädare". En ekonomisk aktör skulle vara varje fysisk eller juridisk person, eller grupp av sådana, som agerar i kommersiell eller yrkesmässig egenskap.[1] | Mandat och behöriga företrädare ersätts av "behörigheter" som en innehavare ger plånboksanvändare för att utföra angivna åtgärder i en utsedd plånbok. Definitionen av ekonomisk aktör skulle uttryckligen nämna bolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar, enskilda näringsidkare och egenföretagare.[13] |
| Artikel 4 Principen om likvärdighet | En åtgärd som vidtas med någon av de centrala funktionerna i artikel 5.1 skulle ha samma rättsliga verkan som samma åtgärd utförd vid personligt besök, på papper eller på annat förenligt sätt.[1] | Likvärdigheten skulle knytas till de kvalificerade betrodda tjänster som ingår i dessa funktioner och skulle även omfatta behöriga plånboksanvändare. Enligt ett nytt stycke fortsätter befintliga krav i EU-rätten eller nationell rätt på elektroniska format i administrativa förfaranden att gälla.[13] |
Vad en plånbok skulle göra
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 5 Centrala funktioner | Innehavare skulle kunna ge flera användare behörighet att hantera sin plånbok, hantera och återkalla dessa behörigheter samt exportera sina data.[1] | Behörigheter, även rollbundna, skulle inte påverka fullmakter eller rättsliga mandat. Innehavare skulle också kunna importera sina data, så att de kan byta mellan plånboksleverantörer.[13] |
| Artikel 6 Tekniska egenskaper | En innehavare skulle registreras på distans via en behörig företrädare med elektronisk identifiering på tillitsnivån "väsentlig" eller "hög".[1] | Registreringen skulle ske via en laglig företrädare eller en annan person som lagligen har behörighet att genomföra den, med elektronisk identifiering på tillitsnivån "hög". Leverantörer skulle också behöva ge offentliga organ som inte har en plånbok en unik digital adress som en fristående tjänst och göra plånböckerna tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.[13] |
Vem som skulle kunna tillhandahålla en plånbok
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 7 Krav på leverantörer | Leverantörer skulle behöva uppfylla kraven i artikel 19a i eIDAS-förordningen, utom kvalificerade betrodda tjänsteleverantörer, som skulle vara undantagna.[1] | Undantaget för kvalificerade betrodda tjänsteleverantörer stryks. Inom åtta månader efter ikraftträdandet skulle kommissionen anta en genomförandeakt om hur det ska bedömas om en leverantör utgör en risk för unionens säkerhet, inbegripet kontroll av ett tredjeland. Leverantörer skulle upprätthålla en aktuell riskbedömning och uppdatera sin självbedömning var 24:e månad, eller tidigare efter en betydande incident eller en väsentlig ändring.[13] |
| Artikel 11 Att bli leverantör | En blivande leverantör skulle anmäla sig till sitt tillsynsorgan, med en försäkran om överensstämmelse. Organet skulle ha 30 dagar på sig för granskningen; utan ett sakligt svar inom den tiden skulle anmälan anses vara fullständig. Kvalificerade betrodda tjänsteleverantörer skulle slippa granskningen.[1] | Anmälan blir en ansökan om auktorisation, med stöd av en självbedömningsrapport och en riskbedömning; befintliga rapporter om bedömning av överensstämmelse enligt eIDAS skulle kunna återanvändas. Granskningstiden skulle vara 60 dagar, och tystnad skulle inte längre räknas som godkännande: organet skulle behöva förklara förseningen och slutföra granskningen inom högst 20 ytterligare dagar. Snabbspåret för kvalificerade betrodda tjänsteleverantörer stryks.[13] |
| Artikel 12 Förteckning över leverantörer | Tillsynsorganen skulle rapportera ändringar till kommissionen inom 24 timmar.[1] | Inom 3 arbetsdagar. Kommissionen skulle föra in en auktoriserad leverantör i sin förteckning, eller stryka en leverantör som inte uppfyller kraven, inom två arbetsdagar.[13] |
Identifiering och det europeiska digitala registret
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 8 Innehavarens identifieringsuppgifter | Kommissionen skulle kunna anta genomförandeakter med krav på innehavares identifieringsuppgifter, men skulle inte vara skyldig att göra det.[1] | Kommissionen skulle vara skyldig att anta dem, inom ett år efter ikraftträdandet. Medlemsstaterna skulle också kunna anmäla en mellanhandsplattform som agerar för deras autentiska källors räkning.[13] |
| Artikel 9 Unika identifieringskoder | En innehavare utan europeisk unik identifieringskod (EUID) skulle få en unik identifieringskod som skapas enligt en genomförandeakt.[1] | Den identifieringskoden skulle skapas på begäran, eller när innehavaren tillhandahålls en plånbok.[13] |
| Artikel 10 Det europeiska digitala registret | Endast plånboksinnehavare, deras behöriga företrädare och plånboksleverantörer skulle ha tillgång till registret. Leverantörerna skulle vidarebefordra ändringar inom en arbetsdag.[1] | Fastställer minimiuppgifter (officiellt namn, unik identifieringskod, digital adress, etableringsland), lägger till offentliga organ som inte har en plånbok, ger medlemsstaternas myndigheter tillgång och kräver att leverantörerna kontrollerar innehavaruppgifterna minst var 72:e timme.[13] |
Tillsyn och sanktioner
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 13 Tillsyn | De tillsynsorgan som redan utsetts enligt eIDAS skulle utöva tillsyn över plånboksleverantörer och kunna stryka leverantörer som inte uppfyller kraven från förteckningen. Om en nationell myndighet underlät att agera skulle kommissionen kunna anta genomförandeakter med korrigerande åtgärder, inbegripet tillfällig avstängning.[1] | Varje medlemsstat skulle utse en behörig myndighet, ny eller befintlig, eller efter överenskommelse en myndighet i en annan medlemsstat. Tillsynsorganen skulle underrätta kommissionen om bristande efterlevnad i stället för att själva stryka leverantörer. Kommissionen skulle kunna ingripa endast vid systematisk bristande efterlevnad, tillsammans med tillsynsorganet, och genom beslut tillfälligt stänga av en leverantör efter att ha gett den möjlighet att vidta rättelse. Medlemsstaterna skulle kunna besluta om sanktionsavgifter ska gälla för nationella offentliga myndigheter; taket på 2 % av den globala årsomsättningen är oförändrat.[13] |
| Artikel 15 Tillsyn över unionsenheter | Kommissionen skulle utöva tillsyn över varje unionsenhet som tillhandahåller plånböcker.[1] | Kommissionen skulle utöva tillsyn över andra unionsenheter än unionens institutioner och agera fullständigt oberoende.[13] |
Offentliga organ
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 16 Skyldigheter för offentliga organ | 24 månader efter ikraftträdandet skulle offentliga organ behöva låta företag identifiera sig, signera eller försegla, lämna in dokument och skicka eller ta emot meddelanden med en plånbok. För dokument och meddelanden skulle de behöva en egen plånbok, med kvalificerad elektronisk registrerad leverans. Befintliga alternativ skulle kunna användas i stället fram till 36 månader efter ikraftträdandet.[1] | Den fasta tidsfristen, kravet på att ha en plånbok och undantaget stryks. Medlemsstaterna skulle vidta lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder, och skyldigheten skulle gälla två år efter att de sista genomförandeakterna börjar tillämpas (se artikel 22).[13] |
Tredjeländer
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 17 Plånböcker från tredjeländer | Kommissionen skulle efter en bedömning kunna erkänna plånböcker eller ramverk från tredjeländer som likvärdiga, om de är interoperabla med eIDAS-förtroenderamverket.[1] | De skulle också behöva ha en likvärdig säkerhetsnivå, och bedömningen skulle åtminstone behöva beakta dataskydd, cybersäkerhet och oberoende från kontroll av högriskregeringar.[13] |
| Artikel 18 Företag utanför unionen | Medlemsstaterna skulle samarbeta så att inget företag som är etablerat utanför unionen får mer än en uppsättning identifieringsuppgifter.[1] | Det skulle de nationella tillsynsorganen göra, och de skulle kunna använda det europeiska digitala registret för detta. Även den företrädare som genomför registreringen skulle få sin identitet kontrollerad.[13] |
Översyn och tidsplan
| Artikel | Kommissionens förslag | Rådets allmänna riktlinje |
|---|---|---|
| Artikel 21 Utvärdering och översyn | Kommissionen skulle rapportera om förordningen tre år efter ikraftträdandet.[1] | Fem år efter ikraftträdandet, och rapporten skulle omfatta tids- och kostnadsbesparingar där sådana finns tillgängliga, användningsgraden och en särskild bedömning av konsekvenserna för mikroföretag samt små och medelstora företag.[13] |
| Artikel 22 Ikraftträdande och tillämpning | Förordningen skulle tillämpas ett år efter ikraftträdandet.[1] | Vissa bestämmelser, bland annat de om genomförandeakter och tillsyn, skulle tillämpas från ikraftträdandet, större delen av förordningen ett år efter att den sista av de uppräknade genomförandeakterna börjar tillämpas, och artikel 16 två år därefter. De flesta genomförandeakter skulle behöva antas inom ett år efter ikraftträdandet. Inget av dessa datum är känt, eftersom förordningen inte har antagits.[13] |
Hur är det med Europaparlamentet?
Parlamentet har ännu inte antagit sin ståndpunkt. Dess ansvariga utskott, ITRE, röstade den 10 september 2026 för att anta sitt betänkande och inleda interinstitutionella förhandlingar, och betänkandet (A10-0240/2026) lades fram för plenum den 23 september 2026. Enligt parlamentets ärendeprotokoll väntar ärendet på parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.[4]
Den här sidan jämför endast rådets text. Parlamentets ändringar skulle läggas till bredvid när parlamentet har antagit sin ståndpunkt. Se var akten befinner sig